ANTIGUA. Målgång för Team Prosecta i Talisker Whisky Atlantic Challenge – ett av världens hårdaste lopp.

De har rott över Atlanten

Det har handlat om vilja, hunger och rädsla. Efter 60 dagar och 8 timmar är Jimmy Strandberg och Fredrik Nilsson i mål efter att ha rott 500 mil över Atlanten. Årets upplaga av Talisker Whisky Atlantic Challenge har varit ett av de tuffaste loppen i tävlingens historia och Team Prosectas resa har kantats av motgångar.
  – Känslan av att komma fram är främst lättnad och glädje. Vi har haft ett rent helvete.

DAG 35. Jimmy vaknar mitt i natten av att vatten forsar in genom ventilen i den lilla hytten. Båten har slagit runt. När han tittar ut genom luckan ser han Fredrik ligga i havet och kämpa med en åra som satt sig på tvären och därmed hindrar båten från att komma på rätt köl.
– Just i den stunden kände jag ingen rädsla. Då gällde det bara att ta tag i situationen.
Utan säkerhetslina och flytväst måste Jimmy undsätta Fredrik och till slut får de båten på rätt köl.
– Först när vi insåg att båten var full med vatten, läns- pumpen inte funkade och att satelittelefonen spolats sönder blev vi rädda. Vi hade inte längre kontakt med omvärlden. Plötsligt handlade det om att överleva och vi fick ösa flera hundra liter vatten med våra kokkärl. Men vi bet ihop och sporrade varandra. Det här blir i alla fall en bra historia intalade vi oss.

Efter detta släppte tankarna på att få en bra placering i loppet. Nu gällde det bara om att komma i land. Utan telefon fick teamet inte längre in några väderleksrapporter från tävlingsledningen. Istället utvecklade killarna sin egen känsla för hur vädret fungerar.
– Det var extremt lärorikt. Till slut kunde vi till och med känna hur månen påverkade vattnet och rodden.

Trots motgångar och att båten slagit runt fyra gånger har det två vännerna inte varit osams en enda gång.
– Vi känner varandra väldigt bra och har jobbat ihop 12 timmar per dag de senaste 13 åren. Visst har det funnits irritation över situationer men när vi haft olika åsikter har vi alltid lyckats komma överens.
Under loppet har Jimmy och Fredrik turats om att ro i tvåtimmarspass. Den som inte satt vid årorna låg i kojen för att vila blåsfyllda händer och skavda skinkor. Under 60 dagar på havet fanns det bara fem gånger då de kunde ha luckan till hytten öppen så de kunde prata med varandra. Efter halva resan infördes därför rutinen med en paus på 20 minuter varje dag då årorna fick ligga.
– Då kunde vi drömma oss bort en stund. Den stunden blev väldigt viktig för att hålla humöret uppe. Det blev något att längta till under övriga dygnet.

På slutet handlade snacket mest om mat. Killarna hade missat att provsmaka alla frystorkade rätter innan start och hade under resans gång upptäckt att vissa var oätliga. Med två veckor kvar av tävlingen var allt godis slut och de fick bara i sig 2500 kcal per dag medan de brände det dubbla på att ro.
– En normal måltid kändes som en aptitretare. Under den sista tiden längtade jag fortfarande efter nära och kära men tankarna kretsade alltid kring att jag satt och åt med familjen.

Kropparna är svagare än när de startade. Förutom blåsor, skavsår och eksem så har killarna tappat ca 20% av sin kroppsvikt. Psyket däremot har stärkts.
– Känslan att ha klarat detta kommer jag bära med mig för resten av mitt liv.

DAG 3. Den första stormen träffar hela startfältet och flera båtar tvingas avbryta. Stormen var så stark att det blev omöjligt att ro och Team Prosecta bestämde sig för att lägga ut drivankaret och söka skydd i den lilla hytten och vänta. Teoretiskt finns där plats för två men tillsammans väger Jimmy och Fredrik över 200 kilo.
– När båten kränger, kondensen droppar och värmen stiger går det inte att sova när man ligger i någons armhåla. Då fick en av oss sitta medan den andre sov. Den stormen varade i 58 timmar.

DAG 20. Julafton.
Inför resan hade Fredriks och Jimmys vänner och familjer skickat med brev och paket som skulle öppnas vid särskilda tidpunkter.
– På julafton bröt jag ihop. Då tog vi fram julmaten och öppnade paketen. Det var något med breven från dem därhemma och smakerna som fick mig att börja gråta.
Med bland paketen fanns också boxershorts vilket var uppskattat eftersom det hade följt med alldeles för få från början.
– Om vi gör om detta ska jag helt klart ha fler än tre med mig från början.

Och tanken finns att köra loppet igen.
– Det är så mycket som vi kunde ha gjort annorlunda, så många saker som vi har lärt oss.
Det kostar dock en hel del att vara med i racet. Startavgiften ligger på 150 000 kr och med kostnad för båt och övriga utgifter har hela projektet kostat över 800 000 kr.
– Nästa äventyr får inte kosta lika mycket pengar och tid. Men om vi blir sponsrade så ror vi igen. Och då siktar vi på förstaplatsen, skrattar Jimmy.

Text: Dan Roupe

Bilder från Talisker Whisky Atlantic Challenge