Tung packning och många veckor i tält på fjället är vad som lovas volontärerna i Fjällrävsprojektet.
-I gengäld får de göra en insats för att arten ska överleva. Och chans att uppleva de söta valparna på nära håll, säger Rasmus Erlandsson, doktorand vid Zoologiska institutionen vid Stockholms Universitet.
Vandringen går i ledlöst land. I norr syns Sylarna och längre österut Helags. Det är augusti och vi går genom blöta myrar och över mjuka rishedar. Blåbärsriset skiftar färg mellan grönt och rött. Forskarna i Fjällrävsprojektet styr söderut, bort från turiststråken.
– Här kan vi gå i veckor utan att se andra människor, säger Rasmus och tar fram sin GPS. Nu har vi 8 kilometer till den första lyan.
Vår expedition ska besöka elva fjällrävslyor. Ryggsäckarna innehåller allt som behövs för tio dagars fältarbete. Allt från personlig utrustning och mat till tubkikare, radioutrustning och bete till fällorna måste bäras över fjällslutningarna.
Dick Moberg är biologistudent och volontärarbetare i Fjällrävsprojektet. Överkroppen lutar lätt framåt för att kompensera vikten av packningen. Blicken är koncentrerad på marken. Armarna hänger slappt längs med sidorna.
-Ett råd till andra som ska ut är att packa så lätt som möjligt. Du bär vad du äter, säger Dick och klafsar vidare.
Längst bak på ryggsäcken hänger en hopvikt stålbur.
– Burarna riggas med blodpudding och vispgrädde. Rävar som fångas in märker vi för att kunna följa dem i framtiden. De rävar som redan är märkta kollar vi vikt och längd på, förklarar Rasmus.
1928 fridlystes fjällräven efter 30 års intensiv pälsjakt. Men det var för sent och stammen var så reducerad att den inte kunde återhämta sig. De viktiga lämmeltopparna uteblev samtidigt som rödräven, som både dödar och konkurrerar med fjällräven, ökade sitt utbredningsområde. Fjällräven befann sig på randen till utplåning. 1998 fanns det endast ett 40-tal fjällrävar kvar i Sverige. I Finland hade de dött ut helt. Ett EU-sponsrat projekt startades för att skydda de sista individerna. Med hjälp av foderstationer och skyddsjakt på rödräv skulle stammen räddas.
Regnskyarna sveper ned från fjällkammarna och dropparna duggar tätt på tältet. I en timme har Rasmus studerat rävlyan genom tubkikaren och gjort noteringar i det vattensäkra anteckningsblocket. I kikaren syns valpar som springer in och ut ur lyan. De underjordiska systemen kan vara tusen år gamla. Gräset på lyan är frodigt och grönt av mycket regn och rävgödsel. De vuxna rävarna håller vakt. För en kungsörn är en valp ett enkelt byte.
Lyorna observeras dagtid med tubkikare och på natten går forskarna i skift för kontrollera fällorna.
– Man måste vara i bra form och ha tjockt pannben. Det gäller att mala på och vara noggrann även om man är trött och det är myggigt, kallt och blött, säger Rasmus.
Efter tre dagar har vi sett många rävar men ingen har gått i fällan. Rasmus bestämmer sig för att dra vidare till nästa lya och innan han river tältet kollar han av buren i kikaren. Den är tom. När allt är färdigpackat går Rasmus och Dick ner till lyan för att plocka ihop burarna.
– Räv i buren, ropar Rasmus plötsligt.
Den vita, ulliga valpen kurar ihop och väser när Rasmus närmar sig. Munnen är blodig av att ha bitit i stålgallret. Rasmus trär en säck över burdörren och öppnar den. Räven fräser och vägrar att krypa in i säcken.
– Den här är rätt arg, säger Rasmus koncentrerat. Vanligtvis är de mycket lugnare.
Med korta meningar instrueras Dick som för första gången hanterar en levande fjällräv. När han blåst på räven ett tag kryper den till slut in i säcken.
– Nu gäller det att vara varsam men bestämd, säger Rasmus och håller säcken i ett tight grepp.
Säcken vägs innan räven öronmärks och chippas. Den lilla biten av örat som stansats bort sparas för DNA-analys. Sedan tas valpen upp för mätning och könskontroll. Den fräser till.
-Den är så mycket mindre jämfört med hur den ser ut i kikaren. Och andedräkten luktar rutten lämmel, säger Dick och för protokoll.
Sedan Fjällrävsprojektet startade har stammen sakta återhämtat sig och idag finns det cirka 270 vuxna fjällrävar i Skandinavien. Årets tillgång på smågnagare har varit tillräcklig för att inte stammen ska minska ytterligare. Men om arten ska överleva måste lämmelåren återkomma och bevarandeåtgärderna fortsätta.
När Rasmus släpper valpen hukar den i gräset. Med blanka, mörka ögon tittar den på oss innan den rusar iväg ner i lyan. Kanske kommer dess barnbarn vara så många att fjällrävar blir en vanlig syn för framtidens fjällvandrare.
Hjälp till att rädda fjällräven
Anmäl dig som volontär, läs mer här
Text: Dan Roupe