Med skidor på fötterna, drakar i händerna och 100-kilospulkor på höfterna har systrarna Davidsson korsat Grönland på längden. Läs om hur de hoppat mellan isflak, träffat japanska atmosfärsforskare och släpat 150 kilo packning när isen tog slut.
Två veckor efter expeditionen njuter Caroline och Johanna Davidsson, 34 och 30, fortfarande av att kunna gå barfota, duscha och äta jordgubbar med grädde.
Det enda mötet med andra människor var när de båda kitefararna passerade en japansk forskningsexpedition som slagit läger på isen.
-De var lika förvånade som vi. Under de fem somrar som de varit på Grönland hade de inte sett några andra människor. De bjöd på te och vi var nog alla glada att få prata med en ny bekantskap.
vi ingick en pakt om att aldrig nämna ordet ”tung” under hela färden….allt är bara mer eller mindre lätt
Johanna och Caroline vaknade till peppande kommentarer från nära och kära.
En vanlig dag på isen började med att systrarna vaknade runt kl 5 på morgonen. På tältets insida hade familj och vänner fått skriva sina hälsningar.
-Det var verkligen peppande att vakna till deras ord varje morgon!
Därefter tog det cirka två till tre timmar att smälta snö, fixa frukost och riva tält. Sedan var det dags att välja kite.
-I början gick det trögt. Vi ramlade, tappade kiten och det blåste inte så bra. Samtidigt var vi besatta av vinden och att logga mil. Varken mat eller bränsle hade räckt till att gå hela vägen. Det var frustrerande men när vinden dog satte vi oss på pulkan och spelade yatzy.
-Det var verkligen peppande att vakna till deras ord varje morgon!
Därefter tog det cirka två till tre timmar att smälta snö, fixa frukost och riva tält. Sedan var det dags att välja kite.
-I början gick det trögt. Vi ramlade, tappade kiten och det blåste inte så bra. Samtidigt var vi besatta av vinden och att logga mil. Varken mat eller bränsle hade räckt till att gå hela vägen. Det var frustrerande men när vinden dog satte vi oss på pulkan och spelade yatzy.
Efter ett tag kunde de vänja kropparna, vinden ökade och en viss rutin infann sig. Expeditionen kunde nu börja logga tio mil per dag.
-En dag var det totalt vindstilla vid marken men vi riggade kiterna med 75 meter lina och lyckades fånga vind högre upp. Det var en härlig känsla!
Det visade sig flera gånger under turen att vi tänker exakt samma tankar
Under två år har Johanna och Caroline förberett sig. Det har handlat om allt från att planera rutt, ordna med försäkring och att ge sig ut på Hardangervidda under tio dagar för att testa team och utrustning.
-Danska staten är ganska krävande vad gäller expeditioner. Det är ingen allemansrätt som gäller utan varje expedition behöver tillstånd. Och för att få det krävs att man skickar in ett CV.
Johanna är utbildad fjälledare, har seglat över Indiska oceanen och har också gjort en längre solopaddling runt Östersjön. Caroline har arbetat som naturguide och kajakguide och har tidigare skidat genom Alperna. Det räckte för att få tillståndet att genomföra expeditionen som är den första som systrarna genomför tillsammans.
-Vi har verkligen fått se alla sidor av oss själva och lärt känna varandra ännu bättre. Vi hade några små dispyter i början men vi rensade luften och efter det funkade allt jättebra. Det visade sig flera gånger under turen att vi tänker exakt samma tankar.
-Danska staten är ganska krävande vad gäller expeditioner. Det är ingen allemansrätt som gäller utan varje expedition behöver tillstånd. Och för att få det krävs att man skickar in ett CV.
Johanna är utbildad fjälledare, har seglat över Indiska oceanen och har också gjort en längre solopaddling runt Östersjön. Caroline har arbetat som naturguide och kajakguide och har tidigare skidat genom Alperna. Det räckte för att få tillståndet att genomföra expeditionen som är den första som systrarna genomför tillsammans.
-Vi har verkligen fått se alla sidor av oss själva och lärt känna varandra ännu bättre. Vi hade några små dispyter i början men vi rensade luften och efter det funkade allt jättebra. Det visade sig flera gånger under turen att vi tänker exakt samma tankar.
Expeditionen loggade 2317 km och tog 36 dagar.
-Det var nog rätt bra när vi ser tillbaka för då fick vi en säsong till att träna kiteskidande på. Det sliter på kroppen att dras över isen, speciellt på knäna som måste parera det hårda underlaget och händerna som får dålig cirkulation när de håller i stången i många timmar.
Säkerhetsutrustning
- Isskruvar
- Satellittelefon
- Nödsändare
- VHF-radio
- Gevär
Resans höjdpunkt var när de till slut tog sig ner från isen över en glaciärtunga. Genom att studera bloggar visste de att tidigare expeditioner hade haft problem där med glaciärsprickor och dåligt väder.
-Så vi var osäkra på vad som skulle hända. Men när vi väl kom dit fick vi varmt väder och bra underlag så vi kunde bara glida ner i våra underställ och njuta av höga berg och djupa fjordar. Vi blev exalterade över att återse rinnande vatten och en liten vissen blomma som vi såg. Det var en mäktig känsla efter 30 dagar på den platta isen.
-Så vi var osäkra på vad som skulle hända. Men när vi väl kom dit fick vi varmt väder och bra underlag så vi kunde bara glida ner i våra underställ och njuta av höga berg och djupa fjordar. Vi blev exalterade över att återse rinnande vatten och en liten vissen blomma som vi såg. Det var en mäktig känsla efter 30 dagar på den platta isen.
Mot slutet fick packningen släpas och bäras.
Att komma ner från isen innebar också att packningen nu måste bäras och släppas istället för att dras fram. Mellan systrarna och målet, där hundspann väntade, låg nu åtta kilometer barmark.
-De första fem timmarna tog vi oss 800 meter. Vi fick bland annat bygga en bro av stenar för att ta oss över en bäck. Det tog oss två dagar att ta oss fram. Men den totala lyckan över att ha kommit i mål blev kortvarig.
-Väl framme fick vi ett sms från mannen som skulle hämta oss. På grund av öppet vatten kunde inte hundspannet ta sig fram och vi måste ge oss ut på fjordsisen för att möta upp en båt. Då var det blandade känslor.
-De första fem timmarna tog vi oss 800 meter. Vi fick bland annat bygga en bro av stenar för att ta oss över en bäck. Det tog oss två dagar att ta oss fram. Men den totala lyckan över att ha kommit i mål blev kortvarig.
-Väl framme fick vi ett sms från mannen som skulle hämta oss. På grund av öppet vatten kunde inte hundspannet ta sig fram och vi måste ge oss ut på fjordsisen för att möta upp en båt. Då var det blandade känslor.
Det som skulle bli målgång blev två mils skidåkning på fjordis.
Då var det bara att bita ihop. Vi pratade inte så mycket överhuvudtaget just då
Kostnader
Expeditionen har kostat systrarna cirka 170 000 kronor och då är försäkringskostnaden en av de största posterna på 40 000 danska kronor. Dessutom krävs en bankgaranti om 200 000 danska kronor för att täcka eventuella merkostnader vid ett räddningspådrag.
Samtidigt som det var skönt att ha kommit i mål var vi tvungna att skida två mil till på flytande isflak. Då var det bara att bita ihop. Vi pratade inte så mycket överhuvudtaget just då.
-Vi kan verkligen rekommendera den här turen. Vi gör nog inte om den en gång till men vi har absolut fått mersmak på att göra fler expeditioner. Det finns mycket kvar att upptäcka.
Deltagare
Ålder: 30 år
Yrke: Snart färdig sjuksköterska
Familj: Singel
Ålder: 34 år
Yrke: Mångsysslare, bland annat bi- och svampodlare
Familj: Sambo
Läs mer på Johannas och Carolines blog SYSTRAR I BLÅSVÄDER
Tältval
Bergans Helium Dome
Text: Dan Roupe